Vinnaren är korad!

Ja, så var vinnaren av PulpFics romantävling 2019 korad.
Grattis säger vi till Gabriel Nilsson och hans bidrag ”Läckage från hypertuben”
Han beskriver sitt manus som någon form av skitig rymdpunkskräck och de var just hans fantasifulla och fängslande början som fick mig att fastna för denna intrig.
Det ska bli mycket spännande att börja denna resa tillsammans med Gabriel och hans manus. Vad som helst kan hända där i Varpen och den klibbiga förpestade varpmöken.

För det är just det där med fantasin och de otroliga historierna som jag är ute efter. De som kliver ett steg utanför ramen och som slår mig i ansiktet med en skyffel. Då man känner – Wow! det här är Pulp!

Det var denna inledning som fångade mitt intresse:

”Bog!” utbrast Loco medan han skrapade loss grova sjok av varpmök från väggarna i
kylslingan.
”Missbruka inte Bogs namn”, förmanade Pax, som var i färd med att rensa spjället. Det var
helt kloggat.
”Men har du sett sådana mängder förut?” klagade Loco och borstade av ansiktsmasken.
Det bubblade och sprattlade om mökfragmenten där de klamrade sig fast vid höljet. Det var
som om de levde sitt eget liv.
Pax tittade upp. Genom masken var det svårt att se hans min, men Loco fick en känsla av
att kvantmunkens lugn hade rubbats en smula.
”Vi kanske borde vända om. Hypertuben slirar”, sa Pax.
Loco gjorde en avfärdande gest medan han skyfflade ett stort lass genom fältet ut i
varpens töcken.
”Hon ska klara upp till dubbel aura”, sa han, mest för att övertyga sig själv.
”Litar du på Capos mekare? Det är ju inte som om hon kom med garanti”, invände Pax.
”Vad har jag att välja på? Säger jag nej hittar ni mig i dumpen med en knasterkrater i
bakhuvudet”, fräste Loco och drog efter andan. Varpen gjorde honom yr. Om det nu inte var
möken.
”Förresten betalar hieroglyfhäxan grova dubloner”, tillade han.
Sedan plingade det till i holofonen och Narcissus nuna projicerades på väggen.
”Kapten, vi tog just emot en signal från en nödjolle”, sa han och blåste bort en hårslinga
från ögonen. ”Gammalt protokoll, men Krypta knäckte. Något om en havererad mammut.”
”Nära?” frågade Loco.
”Ett par hundra klick bara. Signaler når ju ingenstans i den här soppan”, svarade
Narcissus.
”Ok, styr om kursen dit, men vänta för Bogs skull tills vi klivit ur skyddskammaren”, sa
Loco.
Narcissus gav en liten honnör och stängde ner.
”Det här får duga då”, sa Loco och tog täten genom kylslingan.
Pax följde efter så snart han hade klickat spjället på plats. Sedan klättrade de runt
hypertuben som brummade lojt i mitten av strålkammaren.”

***

Eftersom manuset inte behövde vara ett klart manus så börjar snart resan med arbetet. Framförallt Gabriels resa med att få Loco och hans besättning att ta sin an intrigen. En spännande resa – inte bara i skrivandets mening utan även en resa rakt in i rymden, dess varpmök och fantasifyllda karaktärer.

Fridens liljor på er!
/Viberg

(Början är ett utkast och kan komma att ändras)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: